Zesti - mycket varmt!

Alla dagar är inte bra dagar trots att man uppfyllt sin dröm! Idag hade jag en dag med mycket strul med uppkopplingen och att jag hela tiden blev utkastad ur systemet när jag skulle jobba. Alltså det får inte börja strula nu då det fungerat så bra hittills. Men som sagt alla dagar kan inte vara perfekta, men nästan. Jag tänker ibland att idag ska jag inte åka ner till havet och bada men så kommer lunchen och antingen äter jag något jag lagat till själv, igår pizza, ibland åker jag till en taverna och äter lunch. Men sen på något konstigt sätt så kör bilen bara iväg med en dundrande fart ner mot havet. Det är som en magnet, man kan inte låta bli. Förstås är det som varmast mitt på dagen och då längtar man bara efter svalka. Och så blev det även idag!
Men sjutton vad varmt det var idag, puuhh! När jag just parkerat kom jag på att mitt parasoll har nog gjort sitt för igår lossnade hela parasollet från pinnen. Ok, in i bilen och körde ett varv för att kolla om det fanns några parasoll att köpa. På det ena stället var det inte rätt typ men bra pris, vill ha textil ej plast. På nästa ställe plast och ännu dyrare. Sista stället hade ett jag inte ville ha men skulle få in ikväll. Så jag bestämde mig för att vänta och se vad det kan bli för nåt. Tillbaka till stranden, alltså nu är det så varmt att man knappt orkar röra sig. Ner på stranden och fort hitta en plats och försöka smälla upp parasollet, hittar en liten pinne som jag kan få in i hålet så parasollet håller sig på plats. Puh, äntligen skugga och jag kan pusta en stund. Måste smälta maten innan jag tar min dagliga simtur. Den ska bli längre och längre för varje dag har jag bestämt. Idag var jag på Messakti beach som är dubbelt så lång som Livadi beach och jag simmade faktiskt hela stranden, så det borde blivit cirka 700 meter. Målet är 1 km per dag.
Jag känner att jag måste ta mig i kragen och fota mer så ni får se lite roligare bilder, typ hur jag ser ut i min simutrustning. Den består av 2 gula öronproppar som ska in i öronen för annars blir det massa vatten i öronen och då får jag problem. Sen ska badmössan ovanpå och sist simglasögonen. Alltså hur ser jag ut egentligen, ja inte vet jag men roligt måste det se ut. Praktiskt är det i alla fall. Turisterna har blivit många fler de senaste dagarna men inte har den lilla kiosken öppnat på stranden, men nej då. Alltså varför öppnar de inte när turisterna är här, de missar massa inkomst. Nej, den är inplastad och fortfarande vinterstängd fastän vi går här på stranden och bara törstar efter vatten, läsk och glass! Nej skärpning greker!
Nu är det kväller och mörkret har lagt sig. Ber till gudarna att allt fungera med datorn imorgon annars blir det ärende till IT-support. Kalinichta!

Kiriaki - söndagförmiddag

Det var väldigt vad jag har börjat blogga igen, det är väl ensamheten och tiden som är orsaken. Ensam och ensam jag har cirka 10 getingar och humlor som surrar som bar den runtomkring mig när jag sitter här på min uteplats och skriver. Jag har lärt mig på en taverna i Agios Dimitrios att tända eld på kaffe och låta det brinna på bordet för det gillar inte getingar så det sticker, alltså iväg, på en gång. Tips till er i Sverige som vill sitta ute och äta! Så här sitter jag när jag både äter, fikar, bloggar eller bara sitter och njuter av solnedgången på kvällen.
Igår tog jag mig i kragen och gick en långvandring igen, tyvärr kom jag inte iväg förrän klockan var ett på dagen. Det är så skönt att bara ta det lugnt på morgonen, sova så länge man vill, äta frukost länge och bara insupa morgonen och se hur dagens väder och känsla är. Här uppe är det ganska skönt för det mesta på morgonen och kvällen, skugga och en lätt bris som gör det precis lagom varmt. Mitt på dagen och tidig eftermiddag är här mycket varmt då solen ligger på, men då är jag för det mesta ute och gör annat. Tog bilen ner till byn Agios Dimitrios igen och parkerade där för att börja vandra mot Naz som skylten säger ligger 5 km neråt. Jag gjorde det enkelt för mig och gick neråt, men det frestade på ändå då jag gick mitt på dagen när det är som varmast. Precis i början av promenaden så passerade jag en stenmur och då rasslade det till på marken och jäklar vad rädd jag blev. Visst var det en orm, en liten tror jag men ändå, jag är inte ett fan av ormar, nej för sjutton jag är nästan livrädd. Men den upptäckte mig och blev också rädd så den drog med en väldig fart in i stenmuren igen. Jag vet ju att ormarna ligger framme i solen mitt på dagen men det här var ju på en väg jag gick så jag trodde jag var lite säker. Sen var jag ju tvungen att hålla utkik hela tiden på vägen för att inte komma över ännu en orm.
Vandrade neråt hela tiden så det var lätt vandring och skön, hela tiden hade jag havet att blicka ut över och bergen åt andra hållet. Överallt har grekerna sina odlingar, både potatis, vindruvor, betor, tomater, aubergine med mera. Det odlar överallt där det går. Passerade en skock får som låg och hade middagsvila och jag lyckades skrämma upp allihop, var ju inte meningen men troligen går det inte jättemånga människor här förbi.
Det är en så väldigt njutning att gå i sin ensamhet med bara naturen som sällskap, vinden, solen och dofterna. Alltså det doftar så underbart på den här vägen när man kom lite längre ner för det växte oändligt med pinjeträd. Det låg en massa gammalt barr överallt i skogen och på vägen. Ni minns säkert hur den doften är när värmen ligger på barren och ger en oerhört god och härlig sommar doft. För mig är det minnen när man är på väg ner till badet på sommaren och passerar granskog innan. Och när det är varmt så doftar det magiskt. Kan ni förnimma detta? Det blir en blandning av varm sand, sol och barr. Mums!
Målet var Naz som är en gammal plats som haft ett tempel som dedikerats Artemis, men nu ligger bara ett fåtal stenar kvar. Floden Halaris mynnar ut här i havet och i år så hade vattnet inte torkat upp så att man torrt kunde gå ut på beachen utan man var tvungen att vada igenom vattnet. Visserligen bara cirka 20 centimeter djupt och cirka 20 meter. Det är är en fin liten strand, vattnet är mycket salt och rent. Några turister har hittat hit och jag slog läger för någon timme. Så skönt att få svalka av sig all svett och damm. Alltså denna plats är inte för funktionshindrade eller äldre då vägen ner är ganska brant trots bra trappsteg men så tungt att gå uppför. Jag fick lov att vila många gånger innan jag kom upp. Åt min första grekiska sallad, tsatsiki och saganaki och lyxade till på en Fix (öl). Så underbart gott! Tavernan heter Thea efter kvinnan som driver den med sin man, hon har bott i USA och det inser man då hon pratar amerikanska och så supertrevlig som amerikaner kan vara. Hon lagar goda vegetariska rätter från Ikaria och grönsakerna odlar hon ekologiskt på hennes gård. Värt ett besök.
Då var det bara hemfärden kvar. Först måste jag gå vägen in till Armenistis för att sedan gå upp till Agios Dimistrios. Frågan är om jag inte kommer att lifta sista biten då jag redan nu känner mig rätt färdig. När jag kommer in till Armenistis så har jag gått cirka 9 km och det får nog räcka. Vägen går utmed havet och är inte alls jobbig, jag får erbjudan om lift men tackar nej då jag gärna går till Armenistis men sedan vill jag nog ha lift. Väl inne i byn träffar jag på Beata från Ungern som försöker livnära sig på att ge massage och yogalektion på stranden. Hon och hennes man har köpt en tomt en bit upp i bergen mot Polykarpos, där det finns ett hus men som inte har tak och är obeboeligt. Vi börjar prata och hon rekommenderar ett snabbmatsställe som jag tidigare besökt och tar en fresh orangejuice, precis vad jag behövde då jag var helt torr i munnen. Vi småpratade lite då hon nog också är rätt ensam här då hennes man jobbar i Italien för tillfället. Jag beundrar människor som lever så för dagen och ser ut att klara det bra även om det måste vara svårt ibland. Men på något sätt går det alltid. Sista biten till Agios Dimitrios är uppför hela tiden och ganska brant väg. Jag behöver inte gå lång stund innan jag får lift av en Yannis som är på väg från ett jobb. Vi småpratar då han kan lite engelska och jag är oerhört tacksam över att få skjuts till min bil. Väl hemma beundrar jag min fina gardenia som fått 2 blommor. Jag har inte så gröna fingrar men den här blomman känns som min lilla bebis och nu har den fått blomma och jag är glad. En kopp kaffe tillagas på gaskokaren och sitter och njuter en stund på min fina uteplats efter en härlig lördag.
3

Pempti - en vanlig torsdag

Tänkte berätta om mitt internetäventyr det vill säga hur det har gått till med min internetbeställning här på Ikaria. Första dagen här på Ikaria, alltså 22/5 så åkte jag till Agios Kyrikos, största staden, för att besöka affären Germanos där de säljer telefoner, internet med mera. Killen kände igen mig eftersom jag var där i höstas och hörde mig för vad det skulle kosta och så vidare. För att få beställa internetabonnemang måste man skaffa skattenummer och det gjorde jag i mars. Kopia togs på det pappret och mitt pass. För att få internet måste jag ha ett grekiskt mobilnummer så teknikos kan ringa mig för att boka tid för installation. Inga problem, behöver ju absolut grekiskt nummer att ringa billigare här i Grekland. Ok nu var det problem med internet så det gick inte att registrera mitt simkort, han sa kom tillbaka om 30 minuter. Efter cirka 1 timme kom jag tillbaka och tydligen var problemet kvar för han sa bara jag fixar allt i eftermiddag så du kan gå. Jag tänkte det var ju bra, efteråt tänkte jag, borde jag inte skrivit på något avtal angående internet? Men det kom jag inte på just då. Han visade mig en router som jag skulle få och jag undrade om jag kunde få ta med den nu hem. Nej se det går inte den ska åka med bussen senare?? Varför vet ingen. Detta var en måndag, på torsdagen hade ännu ingen router anlänt till supermarket där bussen skulle lämna routern med mitt namn. Jag ringer och pratar med killarna på Germanos dels för att mitt grekiska mobilnummer ej börjat fungera och ingen router. Det fixar till mobilnumret men säger att routern kommer med bussen nästa tisdag? Jag undrar varför då,varför inte på måndag? Så länge en router inte finns hos mig kan ingen teknikos komma och installera. Ok nu var reglerna så att den ska åka med bussen på tisdag, så bara att vänta.
Tisdagen kom och jag gick förväntansfullt till supermarket och blev så nedslagen för ingen router har kommit! Jag var så jäkla besviken, personalen i butiken såg min dystra min och såg också ledsna ut. Ja, bara att ringa för sjätteelfte gången till Germanos. Nu svarar en annan kille han ringer dig om 10 minuter, de går 10 minuter men inget samtal! Ringer upp igen, ok han ringer om 5 minuter. 30 minuter går och ingen ringer. Nu är jag jäkligt förbannad, vad är det för fasoner. Varför säga att man ska ringa om man inte gör det??? Säg att han ringer om 1 timme så behöver man inte bli arg. Fick i alla fall prata med mr Germanos som lovat stort och brett att mitt internet skulle fungera på torsdagen 1/6 då jag skulle börja jobba, och hans svar var att det haft mycket att göra och det har varit åskväder så därför har han inte hunnit skicka routern. Men imorgon, då kommer den! Och de gjorde den.
Bra så långt, routern är hos mig men när kommer teknikos och installerar, det blir nästa stora fråga. Svaret blir alltid: de kommer att ringa dig men vi har haft åskväder och flera 100 routrar har krackelerat så bara att vänta på min tur! Jag vill inte vänta, enligt Cosmote som på något sätt hör ihop med OTE-teknikos så ska beställningen ta max 12 dagar och nu har gått 14 dagar, fredag 2/6. På byn träffar jag på killen från OTE men han säger att nej det finns ingen beställning i hans dator på min installation. Vad f-n! Hur är det möjligt? Har mr Germanos glömt att lägga beställningen eller var är problemet nu? Jag drar in ägaren till huset och han ser så förbryllad och tragisk ut när jag klagar över hur det kan ta så lång tid och vad är problemet? Han pratar bara grekiska och jag engelska. Vi kom igår fram till att ingen av oss har beställt ett telefonnummer som behövs för internet!! Men herregud, om jag nu beställt internetabonnemang så måste väl de ta reda på att vi har ett hemtelefonnummer (behövs för internet) så nu tänkte jag att nu får jag vänta igen 14 dagar. Och hur och vart ska jag vända mig för att beställa det? Jag blir mer och mer olycklig, tar mig ner till stranden och simmar febrilt fram och tillbaka för att få ur mig min frustration. Jag blir tokig! Ok alla säger att på Ikaria tar allting lång tid, du få vänta bara. Ja men jag är svensk och vill inte vänta. Jag jobbar och behöver internet NU!
På vägen hem från stranden tänker jag "nu Lisa får du lugna ner dig och bli lite Ikarian". Sluta stressa över saker du ej kan påverka. Jag kan ju jobba på mobilen men helst ska jag inte det. Jag mår ju inte bra över att oroa mig över saker jag ej kan hjälpa. Frågan är om beställningen finns eller inte på telefonnummer, vem vet? Telefonen ringer när jag är på väg i bilen upp till min by. Hello I call from Cosmote and want to make an appointment for installation of internet. Are you Mrs Norrena? YES YES säger jag I LOVE YOU säger jag och hon skrattar i andra änden av telefon. Yes de kan komma när som helst, nattetid också bara de kommer. Ok they will come on monday between 7.30 and 12, is that ok. YES perfect säger jag. Och alla tusen stenar som jag burit på i flera veckor har nu ramlat av mig och bilfärden hem sjunger jag och skriker av lycka!
Nu något mer positivt! På svenska nationaldagen gjorde jag och min vän en vandring på 10 km i värmen. Vi började med att gå uppåt i cirka 5 km. Underbara små slingriga vägar upp genom skogarna. Vi träffade på en gul blomma som man lägga i olja och antingen massera helande med eller dricka för att det är bra för magen. Efter en kort stund uppför så kommer flera körsbärsträd fulla med körsbär. Det är visst skördetid för dessa nu. Min vän är van vandrare och har flera plastpåsar med sig så vi plockar för fulla muggar. Så härligt ljuvliga och gratis! Efter en stund går vi förbi en nederländsk kvinnas hus som bjudit in mig på kaffe någon dag. Tänkte att idag kan vi alla fall gå in och hälsa på för att se hennes hus som hon köpt här. Men tyvärr ingen hemma. Vi kikar lite utanför och det låg jättemysigt och såg fint ut.
Nästa skörd blir omogna valnötsfrukter som vi plockar ett par stycken av. Min vän berättar att man kan göra likör på dessa, det ska jag prova. Det tar dock 45 dagar innan den blir klar, återkommer om hur den blev. Det är en varm dag och vi makar oss sakta fram på vägen upp till kyrkan Mondé. Inne i kyrkan är så tyst och jag tänder några ljus för nära och käras lycka, såklart min egen också! Sitter och mediterar en lång stund under tystnaden i kyrkan. Hit kommer jag komma flera gånger för att meditera och hämta lite kraft. Helt underbar plats. Vi tar en fika och fyller på med lite energi!
Vi fortsätter vandringen men nu går det bara nerför, skönt. Vi träffar på en man som stannar sin lilla lastbil och ger oss ännu mer körsbär. Alla är så generösa och snälla här! Promenaden ner är väldigt behaglig och vi går förbi massa olika trädgårdsland där man planterat allt möjligt: potatis, aubergine, zucchini, tomater, bönor, rödbetor, mer mera. Det växer så bra nu! Men det krävs en hel del jobb att ha ett trädgårsland men kanske jag kan låna en bit land nästa år och odla lite potatis, tomater, aubergine som är så gott, förstås även jordgubbar. Siga siga, en sak i taget. Vissa dagar känns det som att jag kanske bara blir kvar här 1 år och sedan tillbaka till Sverige, men ibland tänker jag att jag kanske blir kvar hela livet. Vem vet? Den som lever får se.....
1